Expedition Dungen
Låter Dungen bekant? Nähä. Låter M 939 bekant? Nähä. Låter Hällan bekant? Nähä. Men där var jag i alla fall.
I Odarslöv finns en väg med det minimalistiska namnet M 939. Längs med denna väg kan man svänga in på en annan väg som är så pass minimalistiskt namngiven att den inte har ett namn alls.
Längs med denna någon kilometer långa väg åker man egentligen bara om man har ett ärende på den stora gamla gården Norregård, och – som du säkert upptäckt genom ditt livslånga oberoende av denna plats – så har man inga sådana ärenden.
Fortsätter man förbi denna gård på den för bilen allt mindre skonsamma vägen kommer man till föremålet för denna expedition – Dungen.
Hur allt började
Mitt intresse för Dungen började en natt när jag hade skittråkigt och kollade in Länsstyrelsens karta över lundensiska markföroreningar. Någon hade tankat en bil i närheten och jag behövde givetvis undersöka hur och varför.
I början av den onamngivna vägen mot Dungen finns på vänster sida någon form av verksamhet där Grevie Maskiner och förmodligen andra företag tankat sina uthyrningsmaskiner. Markföroreningsmysteriet blev inte långvarigt.
Men på flygbilderna över området kunde skönjas en suspekt dunge mitt i lundalantbruket. Mitt tränade öga kunde konstatera att dungen var alltför stor för att innesluta en så kallad märgelkrav. Här fanns definitivt en hund begraven.
Äldre flygfoton från Dungen visade att det kanske funnits någon form av byggnad på den gamla goda tiden. Men det var först Hushållningssällskapets karta från 1912 som avslöjade sanningen:
här låg en gång i tiden gården Hällan.
Varför Dungen vid Hällan måste utforskas
Genom åren har jag besökt många ödehus i och runt omkring Lund. Själva företeelsen att nyfiket betrakta obsoleta döda ting är att sänka sig till en nivå från vilken allting har mening. Om man då och då övar på att finna mening i det totalt meningslösa blir det enklare att också finna mening i allting annat.
Därför är en tidigare okänd Dunge en enorm möjlighet. Faktumet att Google Street View-kärran inte kört in på den namnlösa vägen förrövade mig också möjligheten att betrakta Dungen från marknivå.
Jag visste att jag behövde ta mig dit och kolla själv. Kanske fanns några plankor från gamla svunna Hällan? Okända djurarter? En av civilisationen okontaktad stam odarslövianer?
Hjälpande händer. Och hjul.
Nackdelen med att åka till en dunge intill en onamngiven väg är att Skånetrafiken helst inte vill köra dit. Till fots vore det enklast att ta spårvagnen till ESS och sedan promenera några kilometer. Vilket ju är doable, men lite jobbigt.
En vecka innan äventyret valde jag därför att föreslå Expedition Dungen för några av mina kamrater, efter att de intagit vad jag hoppades var en tillräcklig mängd tequila.
Förslaget om en snartida road trip till en dunge i Odarslöv röstades och skålades igenom.
Dödsvärmen till trots
Det är mixed feelings för Greta Thunberg denna fredag då temperaturernas definitivt antyder att vi befinner oss i Helvetets väntrum.
Jag och två kamrater möts på Klostergården och vi kör den kringelikrokiga vägen runt staden, ut på den odarslövska landsbygden, som är totalt jävla omegafakkad sedan jag sist var där för kanske tio år sedan. Jag känner knappt igen mig.
Någon har en anlagt en fet park kallad “Kunskapsparken”. Sveriges sexigaste spårvagnsdepå är en gudom i landskapet. Det är feta forskningsanläggningar, gamla uppsnyggade gårdar och gathus, och en fett ful mölla man gott kunde bulldozrat. Parken intill är imponerande och knyter ihop framtid och historia gott nog som det är.
Vi kör vidare längs med Odarslövsvägen och viker sedan av mot “M 939”, främst känd för att inhysa Odarslövs skola samt då den onamngivna sidovägen till Dungen. Grusvägen synes förlåtande från de få inblickar man kan få från nätet, men det visar sig snart att man nog helst bör ha typ en traktor.
Efter cirka en kilometer når man fram till Norregård, tidigare en av lundaslättens största och mest fancy gårdar, men nu tror jag att lantbruket är avvecklat och att någon annan bonde i nejden arrenderar dessa mest utsökta av odlingsmarker.
Vägen fortsätter sedan till höger, där man på vänstra sidan vägen skönjar Dungen och på höger sida en nog så spännande märgelgrav, som vi dock bestämde överlåta åt någon annan att utforska. Jag har läst om minst två drunkningar i nordöstlundensiska märgelgravar så det finns säkert goda möjligheter att hitta någon kul benbit eller nåt.
Öga mot öga med Dungen
Det första som slår mig med Dungen är att den är väldigt... dungig.
Växtligheten är ganska tät så när som på ett litet område intill vägen, där jag på flygbilderna från förr tyckte mig se ett litet hus. Frånvaron av träd och större buskage just på detta lilla område ger helt klart samma bild. Men några spår av en gammal gård kan man vi väl inte direkt hitta.
En bit in i Dungen finns någon form av bur modell större. Antagligen är den mer sentida än “Hällan”-gården som legat här, men det är i alla fall ett tydligt tecken på att fler än vi haft ärenden i Dungen. Om buren inhyst fjäderfän eller en gimp låter vi vara osagt.
Inte långt ifrån buren fann vi också plastdunkar. Dessa är obligatoriska i dungosfären. Om du någonsin är ute på dung-roadtrip och finner ett exemplar utan plastdunkar: ring polisen. Exakt vem det är som ser till att alla dungar har en tillräcklig mängd övergivna plastdunkar, och i vilket syfte, det vet jag inte. Men jag har förstått att det ska vara så här.
Vi går också ett varv runt dungen och finner på dess baksida vad vårt något friluftsbegränsade sällskap kallar för “ett älgtorn”. Tanken är då att man ska klättra upp i denna rangliga träinstallation och vänta på att en älg lunkar förbi över landskapet.
Ganska läckert egentligen. Om du har dödat djur, människor eller annat i Hällan får du hemskt gärna skriva en rad.
Hundra år av typ ingenting. Eller?
Hällan är precis så spännande som man gör den.
För nästan exakt hundra år sedan kan man i Sydsvenska dagbladet läsa:
“På grund av arrendets överlämnande och upphörande med lantbruk låter änkefru Karna Andersson i Ö Odarslöv (Hällan) invid vägen Lund-Getinge genom auktion därstädes fredagen den 21 innevarande mars med början kl. 10,30 f.m. Försälja hela yttre och en del av det inre boet, såsom:
Hästar: 6 st, därav 5 unga starka arbetshästar, 1 unghäst, 3 år.
Nötkreatur: 21 st, alla av låglandsras, därav 12 högmjölkande kor, 2 större dräktiga kvigor, 6 mindre kvigor, 1 tvåårig tjur, 1 får med lamm, 12 st. Gödsvin, 40 st höns.
Vagnar, maskiner och redskap: 1 bättre char-banc, 1 mindre åkvagn, 2 stora och 1 mindre fjäderlastvagn, 2 bolstervagnar, mergelkärra, vattentunna på hjul, 1 kana, 1 par kälkar, 2 självbindare, 1 avläggare, 1/3 i en Westfalia gödningsspridare, slåttermaskin, 1 ny 23 billars radsågningsmaskin (Halensis), 1 mindre radsågningsmaskin, hackelsemaskin med vandring, hästrävsa, treradig bethacka, ring och slätvält, skumplog och oliverplogar, årder, fjärder- och slätharvar m.m.
Seldon och remtyg: därav 2 par bättre selar, 3 par arbetsselar
Diverse: Tjuder, mjölkkärl, handredskap, 1 väv med tillbehör, trädgårdsmöbler, 1 parti slagen sten med flera andra varor.
Spannmål: av råg, korn, havre och blandsäd.
Betmassa: 30 hl. (up to date) potatis
Inre bo: därav sängar, soffor, stolar, bord, sängkläder, köksattiralj m.m.
Middagsservering ombesörjd
Säkre och av mig för vederhäftighet ansedda köpare erhålla betalningsanstånd till den 1:ste nästa oktober.
Östra Torn, Lund den 14 mars 1924
Magnus Jönsson”
Sedan dess kan man konstatera att inte särskilt mycket hänt. Antagligen övergavs gården samtidigt som lantbruket upphörde och prylarna såldes av. Utöver gimpburen, älgjakten och utplacerandet av plastdunkar har nog mycket lite hänt.
Å andra sidan: knappast är jag väl den förste under dessa hundra år att hysa just denna typ av tankar kring just denna plats. Annat tycks ju falla på både sin orimlighet och sin sorglighet. En del av mig skulle finna det förtjusande om det här i trettio år i lönndom bodde någon sinnessjuk seriemördare, eller att ett ufo landade en blåsig grå oktobereftermiddag 1967.
Jag tror att om en forskare placerar sig i denna dunge under ett års tid och antecknar alla interaktioner med civilisationen så kommer vi att få svar inte bara på Dungens gåtor, utan på mänsklighetens. Om universitet läser denna text så är jag öppen för att göra det om ni pröjsar.
